30 juni 2011

Min fina Gullaskruf

En sådan här ask har jag velat ha ett tag. Till min stora lycka så hittade jag en på samma ställe som jag hittade väskorna. Som ni ser är den från Gullaskruf glasbruk men jag vet inte vem som formgivit den (det kanske någon annan vet däremot).

Edit: Ska tydligen vara Kjell Blomberg som formgivit asken.




Foto © AL

29 juni 2011

Ååååå, älskade väskor!

Jamen jomen. Idag kommer jag att vara upptagen hela dagen så jag satte mitt inlägg på automatik, så att säga. Jag ville ju så gärna visa mina nyinköpta väskor.
TADAAA! Åååå, älskade väskor! Finns det något som är roligare att handla än gamla väskor? Porslin och glas är ju blaha blaha i jämförelser med väskor. Dom här väskorna hittade jag i Storön i en nyöppnad prylbod. Ägarinnan hade så fina saker att man knappt visste var man skulle börja. Det finns mer än löjrom att hitta om man åker till Storön (rekommenderas).


Först ut en liten rutig väska till aftontoaletten. Fast det känns nog mer som en väldigt uppiffad variant av en toalettväska, dvs en necessär. Men ooooo så fin den är. Jag som älskar allt som har med rutor att göra blev så glad, så glad.



Den andra är precis lika fin. Den är ju trots allt rutig i sin blomighet. Den här väskan fick mig att bli helt stirrig. Jag kände att en sådan väska lär jag inte hitta igen. Den ska hem med mig tänkte jag. Och så blev det.
Båda väskorna var i så fint skick att det är lätt att tro att dom aldrig använts, och om i så fall väldigt sparsamt och försiktigt. Älskade väskor!




Foto © AL

28 juni 2011

Den perfekta formen

Visst ser den ut som en liten bomb min svarta 'Aladin'-lampa från Höganäs? Den här är modell mindre och kommer att passa så fint bredvid min röda lampa. Sakta men säkert skapar jag mig en samling... Jag tycker att formen och färgerna på dom här oljelamporna är vansinnigt snygga. Det känns som att Anne Nilsson suttit med en massa matematiska beräkningar och hittat den perfekta formen. Det är verkligen en lyckad design.


Foto © AL

Topp 3 bland inläggen

Det är lite roligt att kolla på statistiken ibland för att se vilka inlägg som har fått mest träffar på bloggen.
På första plats kommer inlägget om mina kökstolar, Svante Schöbloms plastskapelser. Mina gröna älsklingar.
På plats nummer 2 kommer ett inlägg om porslin från Rosenthal.
Lite överraskande kommer ett inlägg om fiskedrag på tredje plats.

Inlägget om fiskedraget har under alla år legat bland topp 3 och jag har alltid funderat över varför. Så jag var tvungen att kolla. Det visar sig att fotot på draget kommer upp väldigt tidigt när man bildgooglar. Undrar om dom som googlar fiskedrag blir lite besvikna när dom kommer till bloggen och upptäcker att det handlar om glas och porslin? Förmodligen.

En favorit i repris

Göran Wärffs ljuslykta 'Sunflower' från Kosta tillhör mina absoluta favoriter. Den här gången har jag fått tag på den största modellen. Jag har en stor variant sedan tidigare, men utökar gladeligen min samling så fort jag får tillfälle. Det blir ett så otroligt vackert sken i dessa glasblommor. Ni kan räkna med att det inte är sista gången den här lyktan kommer att dyka upp på bloggen.



Foto © AL

27 juni 2011

Till blomfatssamlingen

Eh, behöver jag ens skriva vad det är? Berså-fatet kommer att få ligga under en blomkruka till att börja med. Jag lär nog inte hitta en kopp i första taget, så blomfatsjobbet kommer att blir dess öde. Ett riktigt vackert blomfat.


Foto © AL

En snygg 30-talare

Den här otroligt snygga vasen har jag införskaffat mig nyligen. Den har inte någon synlig stämpel (varken ytlig eller djup), vilket gör den till en liten gåta. Direkt jag såg den tänkte jag 1930-tal, men kunde däremot inte komma fram till om den är svensk eller vandrat in från något annat land.
När jag konsulterade PES:arna så blev deras förslag holländsk, tjeckisk eller tysk. Så nu blir det att forska vidare och se vad jag kan hitta. Det är så fin att jag inte kan låta bli att titta på den jämt och ständig. Som om jag försöker memorera varenda detalj.

Edit: Efter lite spekulerande, konsulterande och studerande av bilder så känns det verkligen som att tillverkaren är tyska Rosenthal.




Foto © AL

26 juni 2011

Användbart krafs

Ibland hittar man kanske inte dom stora fynden, utan det blir mer av sorten jag skulle kategorisera "användbart krafs". Sånt man kan ha i skåpen och nöta på utan att vara den minsta rädd för att slå sönder. Som kaffekoppar från Bareuther Waldsassen Bavaria med helt fel fat. Eller som en pytteliten skål från Lindshammar glasbruk av Gunnar Ander. Dom gör inte något större väsen av sig, men dom är väldigt söta. Och användbara.



Foto © AL

23 juni 2011

JH Fabrikerna - Mer än bara brödburkar

Äntligen har jag hittat en fröautomat som passar min retrosjäl. Jag har letat efter en automat ganska länge, besökt allt från Rusta till "fina" inredningsaffärer, utan att hitta det minsta av intresse. Men nu är jag väldigt nöjd. Det är ju alltid på loppisar man hittar saken man sökt.
Den lilla automaten har en etikett från JH Fabrikerna Sävsjö, en fabrik som jag mest förknippar med kakburkar i tre våningar och brödskrin.



Foto © AL

Den absoluta drömmen vore att hitta Stig Linbergs runda, röda fröautomat i keramik. Men det är bara en dröm. Jag skulle nog aldrig våga hänga ut den mitt i smällkalla vintern. Den här däremot, den kommer jag att hänga ut direkt det blir kallt. Den passar utmärkt ihop med talgbollshållare.
(Jag ber om ursäkt i förskott om någon känner igen sin bild och blir arg för att jag inte frågade, men jag försökte hitta bildens ursprung så jag kunde länka. Tyvärr kommer jag inte ihåg vart bilden kommer ifrån och jag ville så gärna visa alla den fina fröbollen).

Jag vet att det låter hemskt att säga, så här dagen före midsommar, men det är nästan så jag började längta efter vintern. Bara för att få hänga upp mitt lilla röda fröhus till småfåglarna.
Glad midsommar på er allihopa! Nu åker jag norrut en sväng för att kasta fiskedrag och döda mygg. Och kommer det några loppisfynd i vägen för mig, så är det ju en ren bonus. Sommaren är bäst, ingen protest!

22 juni 2011

Min första ü-vas

Ibland kan en loppis ploppa upp när man minst anar det. Så var det för mig i lördags när jag gick den vanliga vägen ner på stan och hamnade i en okänd människas trädgård innan jag hunnit halvvägs. Det är alltid roligt att se om man kan fynda nått av intresse.
Den här gången hittade jag en vas från ü-keramik som osade 1950-tal. Den fick komma med mig när jag gick vidare på min promenad.



Foto © AL

21 juni 2011

Den tidlöse Kjell

Ja, vad säger man. Nog skriker väl det här Gullaskruf om något. Det här 30,5 cm höga blomglaset hittade jag i lördags, till min stora förvåning kan jag tillägga. Inte hittar man Gullaskrufs blomglas alltför ofta i västerbotten. Kjell Blomberg är formgivaren och vasen kallas för KB63/4, vilket borde betyda att årtalet var 1963.


Jag har börjat fundera över hur det kommer sig att just glas från Gullaskruf inte värderas så högt här i stan. Jag är inte ledsen på nått sätt för att jag får köpa sakerna till lågt pris, utan mest förvånad eftersom man sätter överpriser på allt annat som andas det minsta lilla 50-, 60- eller 70-tal.
Jag har kommit fram till att Gullaskruf, och då speciellt Kjell Blombergs design, är så tidlös och modern att prissättaren tror att det är nyproducerat. Det har hänt allt för ofta för att det ska vara en slump. Eller så är det kanske så att personalen helt enkelt tycker att formgivningen är fruktansvärt ful och inte värt nått.
Men who cares? Nu står vasen/glaset placerat i mitt fönster och kommer stå där ett bra tag framöver. För jag gillar då minsann Gullaskruf.


Foto © AL

20 juni 2011

En annan nyans av lila

Den här 20 cm höga vasen hittade jag i lördags, troligtvis från Ekenäs glasbruk. Jag vet, den är lila, dessutom den nyansen av lila som är väldigt tråkig och kall enligt mig. Men formen är snygg och det är dags att vänja sig vid lila. Om inte annat är det bra att ha referensmaterial när man klurar ut färgtoner.

Edit: Vissa saker får man inte behålla länge. Vasen gick i kras eftersom nån månad. Så är det bara. Men det känns inte som att gråter ihjäl mig just över den här vasen. Synd bara, för den passade i min lila samling.


Foto © AL

18 juni 2011

Fantastiska Jonas-burkar

Just nu håller jag på att organisera om i skåpen och ska äntligen få användning för mina fantastiska Jonas-burkar av Per Bjelving. Dom har stått och väntat på mig sedan i våras, men nu ska dom fyllas. Först ska jag bara njuta av formen och färgerna ett tag. Tack AB Plastteknik i Göteborg för att ni producerade dom här snygga och praktiska burkarna. Helt klart favoriter.





Foto © AL

17 juni 2011

Gullaskrufs vinglas i ametistlila

Dom här glasen hittade jag för någon vecka sedan. Jag är som jag sagt tidigare inget fan av färgen lila, men just den här lite varmare ametistvarianten av lila tycker jag är väldigt fin. Först så struntade jag i glasen, även fast dom var billiga, men när dom fortfarande stod kvar efter 2 veckor så köpte jag dom.

Direkt jag såg glasen så tänkte jag Gullaskruf glasbruk och formgivaren Hugo Gehlins glas från 1951 , modellbeteckning G42/51. Färgen och formen stämmer, men jag är osäker på storleken. Mina glas är ca 14,5 cm höga och rymmer 2,75 dl. Någon som vet?

Edit: Cjf meddelade att mina tankegångar om Gullaskruf var rätt. Förmodligen är det den största storleken av modellen som kallas Goblet.



Foto © AL

16 juni 2011

Burkar för kaffe och knappar

Jag har fått en ny burk i mitt hem, en holländsk med porträtt på. Mamma berättade att mormor hade en precis likadan burk som hon hade kaffe i. Den mindre burken har jag haft några år och den kommer från farmor. Jag brukade alltid leka med den eftersom eftersom den var fylld med knappar. Jag ska inte fylla kaffe i min nya burk, utan det blir nog något sömnadsmässigt. Knappar kanske.


Foto © AL

En grön liten vas

Köpte en grön liten vas, en s.k. bulbvas, för en tjuga. Den här vasen är lite av en gåta för mig. Först och främst har den en etikett från G.Hardy, en engelsk importfirma. Undertill finns det dessutom en etikett från Åhlen & Holm. Lite förbryllande. Sålde G.Hardy sina importerad vaser tillbaka till Sverige?

Det jag vet om G.Hardy är att dom importerad svenskt glas till England under 50- och 60-talet. Glasen kom från Alsterfors, Alsterbro, Elme, Åseda, Gullaskruf och massor med andra mindre svenska glasbruk (Edit: även Lindshammar, Nybro och Ryd enligt Benny). Oftast köpte G.Hardy äldre glas från glasbrukens osålda lager.

Jag har jämfört min vas med andra "bulbar" och det lutar åt Åseda glasbruk eftersom den gröna färgen stämmer bra. Men det ser ut som att vaserna från Åseda har rakare hals. Sedan har jag även sett en vas från Glimma glasbruk som är snarlik (kolla in diskussionen på PES). Det är inte så lätt att vet eftersom rätt många glasbruk gjorde den här modellen. Min vas är 17,5 cm hög.




Foto © AL (Vasen är på bilden lite immig och vattendroppig eftersom den var nytvättad)

15 juni 2011

Strålande fina saker till köket

Även min mamma bidrog med lite färgglada saker till mitt kök. Egentligen så föredrar jag uppläggninsfat i glas, men den här orangea plastbrickan med plastfat var så pass snygg att jag behöll den.



Emaljgrytan med trähandtag känns egentligen som en fonduegryta, men jag kommer att använda det till att värma upp glöggen i jul. Den matchar ju min matta, så givetvis får den vara här hos mig.



Foto © AL

En vante av Lilian

Det är inte bara böcker som jag hittar på loppis nuförtiden. Jag hittade mig även en strålande fin ugns/grill-vante. På vanten står signaturen Lilian, men det säger mig ingenting. Det kan ju lika gärna vara en nyproducerad vante i retrostil.
Varje gång jag hittar en rolig och praktisk vardagssak till mitt kök så blir jag nöjd. Jag slipper gå på slit-och-släng-IKEA och äga precis samma sak som miljoner andra. Jag slipper sy själv (jag kan, men jag vill int'-syndromet). Jag behöver inte gå till en inredningsaffär och betala 300 kr för en designad vante.


Foto © AL

14 juni 2011

Vaxduk från 50-talet

Det är inte så ofta man hittar vaxdukar från 50- eller 60-talet. Oftast har dom hamnat i uthus och källare när dom blivit omoderna, och där har dom blivit mögliga och förstörda. Ibland kan man hitta en bit vaxduk i ett köksskåp som är helt oblekt och oföstörd, precis som jag gjort när jag letade efter böcker hos mormor och morfar. Jag blev så förälskad i vaxduksbiten att jag tog med den hem. Den har fått snurra några varv i tvättmaskinen (därav det skrynkliga utseende) och nu ska jag fundera ut vad den ska användas till när jag fått den platt och fin.


Foto © AL

12 juni 2011

Bokplockning

Det är inte direkt så att jag sprungit på loppis dom senaste dagarna när det har varit värmerekord i Norrbotten (vindstilla med +30 grader i skuggan). Men en förmiddag innan värmen blivit allt för olidlig så åkte jag och mamma iväg till en loppis i inlandet för att roa oss själva. Det är en favoritloppis när det gäller böcker, eftersom dom har ett erbjudande att man får fylla en matkasse med böcker för bara 50 kr. Så gissa om jag plockar böcker när man får ett sånt erbjudande. Kassen brukar vara full när jag går därifrån.

En av böckerna jag hittade var "Visst går det an - Handbok i takt och ton" av journalisten Maud Adlercreutz. Innehållet är så förlegat som man kan tänka sig när det står 1964 som tryckår. Jag gillar det estetiska med 50- och 60-talet, men jag är glad för att så mycket har förändrat sedan dess.
Jag hittade även en vas och en ugnsvante på loppisen, men det får jag visa senare när jag kommer hem till min egen dator.


Foto © AL

8 juni 2011

Mambo av Lillemor Mannerheim

En annan sak som mamma har hittat åt mig är ett fat ur Lillemor Mannerheims serie Mambo. Snygg tycker jag. Jag börjar ha en del udda fat som inte riktigt passar ihop, men som jag ändå vill ha kvar.



Foto © AL

7 juni 2011

Röda assietter till syrran

Titta syrran vad du har fått! När föräldrarna var på besök i schtaan så hittade vi 6 stycken röda assietter till dig. Som du ser så är det ju Lennart Anderssons serie 'Delphi' från Gullaskruf glasbruk. Tror dom kommer passa utmärkt till dina röda skålar ur samma serie. Eller vad säger du?



Foto © AL

Äntligen! Lampjakten är över

Jag vet inte hur länge jag har varit på jakt efter just en sån här lampa. En platt, justerbar teaklampa till sovrummet som ska matcha min teakkornisch. Jag har inte varit nöjd med någon av lamporna jag sett tidigare. Antingen har dom varit i förskräckligt dåligt skick eller så har priset legat på fantasinivå (ibland undrar man ju hur det står till med personen som sköter prissättningsapparaten). Men nu, äntligen! Man kan lita på Rolle, där finns saker i superfint skick och till så bra priser att man bara vill krama honom.

Om någon av er läsare, av någon outgrundlig anledning, är i eller passerar Kalix så borde ni besöka Antiklängan inne i samhället (bakom polisstation). Vi på bloggen rekommenderar Rolles antikaffär och loppis å det varmaste. Han har fina saker, han har bra priser och han är supertrevlig. Han får 5+ i vår betygbok.




Foto © AL

Kritik mot kommunalt ägda loppisar

Jag kan inte låta bli att berätta om när jag var inne i den kommunala återvinningsaffären i stan där jag bor och gubben som är "överhuvud" kom och frågade på sin nasala västerbottensdialekt:
- "Har du hitta' nå' fynd än?"
Då kunde jag inte hålla mig utan sa på min tuffa norrbottensdialekt:
- "Då måste du sänka priserna först".
Då blev gubben tyst. Han försökte desperat visa upp ett fynd för mig i affären, som för att motbevisa att dom minnsann inte sätter överpriser. Till slut hittade han en fuuuuuuuul, spräckelmönstrad soffa från 80/90-talet. En sån soffa som man kanske dumpar i stugan eller skänker till fritidsgården. Men till och med den hade överpris och jag kommenterade bara att det inte var min smak.

På en kommunalt ägd återvinningscentral, där sakerna har skänkts, lokalen tillhör kommunen och stor del av personalen betalas av Försäkringskassan, kan man inte ha högre priser än hos en antikhandlare som köpt in sina sakerna och som betalar både löner och lokalhyra. Det är vad jag tycker i alla fall. Och jag är inte ensam om min kritik om återvinningsbutikens fantasihöga prissättning, kolla in Supermammans blogginlägg.

Skellefteå Kommun har tidigare fått mycket kritik för att dom konkurrerar med lokala affärsverksamheter inom alla områden, så jag är inte förvånad över nånting längre. Jag tror dom hamnade på den skämmiga platsen 285 av 290 när det handlade om kommunal affärsverksamhet.

Återvinningscentralen Solkraft Rondellen i Skellefteå får en svag 1:a i min betygsbok över loppisar. Hade det inte varit för deras bokavdelning så hade dom fått en nolla i betyg.

6 juni 2011

Snyggaste färgkombinationen

Eftersom jag har en stor kärlek till både karaffer och svart glas så har jag fått karaffen och likörglasen som mamma i sin tur fått av tant H. Jag är rätt säker på att tillverkaren är Åfors glasbruk och 1930-tal.
Kombinationen av svart och ilsket grönt är så snyggt. Jag skulle vilja hitta mera likörglas med samma färgkombination, men förmodligen är det en rätt svår uppgift. Vi får väl se. Nog ska jag väl lyckas vara på rätt plats vid rätt tillfälle och givetvis hitta dom till rätt pris.



Foto © AL