Fyra handtag och en teburk

Tog en promenad på morgonen och besökte loppisar. Hittade 4 stycken handtag av modellen 'Stil 555'. Jag har inte något planerat för handtagen utan sparar dom till framtida projekt. Man vet aldrig när man behöver ett handtag.



Den röda plastburken har sålts på Tempo/Åhlens en gång i tiden (70- eller 80-talet förmodar jag). Den ska nog komma till användning.
Angående bilderna, så är dom ett scannerexperiment eftersom jag inte ides vänta att kamerabatteriet skulle laddas. Jag gillar resultatet.



Foto © AL

Böcker - Det enda som är intressant

Är fortfarande inne i samma obrydda icke-fyndar-humör. Det enda som är riktigt intressant är böcker. Loppisarna som sätter överpriser, folket som köper allt dom kommer över och bristen på tyger är densamma. Jag sysselsätter mig med att fixa i den nya lägenheten istället och på att följa slutspelshockeyn.

Om det här ointresset är någonting bestående vet jag inte, men jag har i princip slutat läsa alla retrobloggar som jag har i min lista. Jag orkar inte följa även om jag skulle vilja det. Efter snart 4 år så känns det som att jag har sett samma vaser och tallrikar fjurtielva gånger. Vi får se vad som händer. Det kanske blir roligare när våren kommer.

Mitt senaste fynd är i alla fall en kokbok. Jag blev vädligt glad när jag hittade Oskar Jakobssons "Svenska landskapsrätter" från 1965. Förutom att Ylva Källström-Eklund har illustrerat, så finns det massor med intressanta och bortglömda recept. Väldigt många fiskrecept, vilket passar en storfiskare som mig. Jag tänkte ta upp storgäddan i sommar. En kokbok som dessutom har blodpalt som recept är en bra kokbok.

Foto © AL

Som en liten skyskrapa

Den här servetthållaren är ett tidigare fynd och kan ses som ett icke-fynd av många, men för mig som gillar art decons formgivning är det än juvel. Så vacker! Påminner mig om alla fina skyskrapor i New York som jag beundrar. Vackrare än så här kan inte en servett få det.
Servetthållaren är gjord i alpacca, en legering av koppar, nickel och zink som vanligen har pläterats (belagts) med ett tunt lager med silver, dvs nysilver. Ibland kan alpaccaföremål vara helt försilvrade.

Foto © AL

Det har inte blivit några inlägg sista tiden. Och det är inget som jag ber om ursäkt för heller. Det har varit iskallt, jag har varit nerbäddad i influensan och intresset för saker har varit lågt. Twitter har känts mer intressant är bloggning. Dessutom så ska det flyttas runt lite i huset, så vi har börjat renovera och fixa. Jag har även fått en liten ateljé uppe på vinden som jag längtat efter.

Jag är rätt nöjd över att jag inte är ett samlarmonster som alltid måste fylla på mina lager, utan kan ta 2 veckor då jag inte ens går förbi en loppis. Jag är inte heller en manisk samlare som lägger ut hundratals kronor på en kaffekopp eller en sådan person som köper upp alla fynd på loppisen för att kunna sälja vidare på Tradera. Jag tillhör dom som tänker "är det meningen så är det", en sån som dessutom lämnar kvar fynd på hyllorna så andra får en chans. Jag är inte sniken. Även det är jag nöjd med.