Äntligen!

Nu äntligen har jag kommit mig på en loppis. Varken lusten eller tiden har funnits. Igår hittade jag en del saker, men den jag var mest nöjd var denna vasen. Vet inte var den är tillverkad, men den verkar vara svensk enligt etiketten. Bilden på etiketten är ej av bästa kvalitet, men det är för att våran kamera är kass på nära håll =(

/MN



Foto © M.N

Den känns finsk

Den här vasen sitter jag och stirrar på varenda gång jag är hemma hos föräldrarna. Jag säger som jag alltid brukar: - Den känns finsk.

Kaj Franck gjorde en vas för Nuutajärvi glasbruk som är slående lik den här vasen (som är 17 cm hög). Men jag har även sett en Sea-etikett på en liknande vas. Vilket inte förvånar mig. För det glasbruket brukar alltid dyka upp när man "hittar nått som påminner om nått".

Det känns dessutom som att det här modellen kan ha gjorts av flera glasbruk, så även Murano. Vasen kommer i alla fall ifrån tant H och då känns inte Finland alltför långt borta med tanke på hur nära gränsen det är. Nå niin.

Foto © AL

Kluringen = Signes Boda Blom

Den här skålen köpte jag för nån vecka sedan och jag sitter fortfarande och klurar på tillverkare. Det enda man ser av etiketten är en "a". Skålen känns finsk, men det är inte bekräftat. Den kan lika gärna vara en produkt från ett glasbruk eller masstillverkat skrot från Tiimari.

Edit: Jaaa! Svar nästan på direkten. Och nu förstår jag varför jag kände igen den. Det är ju Signe Persson-Melins 'Boda Blom' från Boda glasbruk 1972. En väl spenderad tjuga med andra ord.
Jag kunde för mitt liv inte förstå varför jag kände igen det gröna a:et i etiketten. Tack för hjälpen! Men nog känns det som att Signe har sneglat på finskt glas den här gången. HÄR kan ni läsa mer om Boda Blom.

Foto © AL

Gröna ljuslyktor

Just nu sitter jag och letar info efter dom här ljuslyktorna jag hittade i Lulä. Jag har kollat på bilder från Pukeberg, Riihimäen och Fåglavik där det finns glas som påminner om lyktorna, men ingen av dom är exakt lika. Det är bara att fortsätta forska.

Edit: Dessa lyktor är från Sea glasbruk och det ska finnas en tillhörande träställning. Låter logiskt. Formgivaren är Rune Strand.



Foto © AL

Etikett med klockstapel

Jag har hittat mig en ny gåta att lösa, en aningen oregelbunden skål i blågrönt glas. Diameter 20 cm, höjd 12, 5 cm. Jag kan inte komma på vilket glasbruk som har den där etiketten med klockstapel. Återigen kan jag inte bestämma mig för om den är ful eller rolig. Den är annorlunda. Färgen är snygg dock.
Jag har lovat mig själv med att bli bättre på att sätta ut mått på saker jag visar upp. Men det är svårt att komma ihåg. Det känns inte viktigt för mig, även om jag vet att det är väldigt informativt.



Foto © AL

Keramik från Nittsjö

Hittade en fint keramikfat (eller keramiktavla) i lördags. Det tog ett tag innan jag förstod att det stod Nittsjö i stämpeln. THO är Thomas Hellström, en formgivare som jobbade på Nittsjö från 1958.



Foto © AL

En Bambu men ändå inte

Igår hittade jag en blå vas på 15 cm. Den ser ut att passa ihop med min röda 'Bambu'-vas (som är 24,5 cm) och tanken far ju genast till att även den blå är en Åseda. Men ändå inte. Det är nått med foten som inte stämmer. Någon där ute som vet säkert? Hur som, så passar dom onekligen bra ihop.
Den lilla röda vasen till vänster är från Åseda glasbruk och den gula vasen till höger är från Sea glasbruk.

Edit: Det har kommit på förslag att den blå vasen är Eneryda glasbruk.


Foto © AL

PO Ström anno 1968

Den här vasen från Alsterfors glasbruk har nu kommit i min ägo. Först köpte moster A den för en tjuga, sedan skickade hon den vidare den till mamma som förstod att jag ville ha den och köpte den av henne. Helt rätt.
Du känner väl igen formen syrran? Likadan som den turkosa som vi är uppväxta med. (Vasen som K har tingat). Den här varianten är röd och signerad PO Ström 68. Den kommer att passa finfint hos mig. Jag har mest blåa Alsterfors. Dom norrbottniska "bulvanerna" sköter sig utmärkt.


Foto © AL

Kasperi av Erkkitapio Siiroinen

Jag hittade faktiskt en till sak under gårdagen, även den en riktig favorit, men den kom i skymundan för klotvasen. Jag fyndade en grön ljusstake från Riihimäen lasi, dvs en 'Kasperi' formgiven av Erkkitapio Siiroinen. Det finns en likadan hemma som mamma köpte på 70-talet, men den ljusstaken är finare i utförandet och dessutom signerad. Om min hade varit signerad så hade jag sparat den, men nu kommer den istället bli såld på loppisen i Tornio.

För övrigt är det här inlägg nr 500. Grattis till oss! 500 kvar till 1000...


Foto © AL

Nu är den min!

Den 2:a april 2008 så skrev jag i ett inlägg:
"Om jag fick önska mig nått, så skulle det vara den här vasen."

Ibland slår önskningar faktiskt in. Idag så slank jag in på Kupan för att fördriva tiden innan bussen skulle gå norrut och hittade en klotvas ur serien 'Domino' gjord av Stig Lindberg. När jag såg den så tänkte jag: Det här kan inte vara sant! Den stod där rund, fin och felfri, och ropade: "Köp mig! Köp mig!"
Och nu är den min! Och den var billig... Jag undrar hur dom resonerar när dom prismärker? Ibland har man rent ut sagt röööööta med superstort R. Tanterna måste ha stoppat ut den i butiken alldeles innan jag kom in, för jag kan inte tänka mig att den fått stå kvar annars.




För er som undrar, så ser stämpeln ut så här. Den är ganska inbäddad i glasyren, vilket kanske gjorde identifieringen svår för prismärkaren. Nu är inte bilden världsbäst eftersom det inte var optimalt fotoljus så här sent, men man ser Gustavsbergs-ankaret, ordet DOMINO och STIGL om man tittar efter. Om ni vill läsa mer om 'Domino'-serien så gå ni gå till Form55:s blogg. Väldigt informativt.


Foto © AL