Glasbatmobilen susade vidare på Smålands vägar och vi kom fram till Kosta glasbruk. Jag slogs av vilken väloljad turistapparat det här är. Vi hann knappt stiga ur bilen förrän vi fick översätta skyltar åt amerikaner.
Jag försökte hitta en utställning med äldre glas, men det enda jag hittade var en lokal under reparation. Synd. Jag fick nöja mig med att snoka runt på området istället. Här ett blått konstverk mitt på "torget".
Den här väggmålningen i utställningslokal var höjdpunkten under besöket på Kosta. När jag frågade om konstnären så blev utställningstjejen liten ställd och sa:
- "Vet du vad? Det är faktiskt aldrig någon som har frågat om det tidigare."
Eftersom hon inte hade någon information tillgänglig så bad hon om min mailadress och skickade snabbt ett svar. Vicke Lindstrand är konstnären. Givetvis. Det var ju han som var chef över glasbruket då och den person som bestämde att Bruno Mathsson skulle göra en utställningslokal 1954. Jag önskar att jag hade tagit lite bilder på lokalen när det var så folktomt. Det får bli nästa gång...
En fin skulptur från 1978 av Bertil Vallien.
Vi körde vidare och stannade vid Åfors glasbruk. Men va? Ingen snygg skylt! Vilken besvikelse... Jag fick fota Ulrica Hydman Valliens färgglada skulpurer istället. Lokalen med utställningar hade måndagsstängt, men det var ändå inget jag ville se.
När mamma gick in i butiken och beundrade Bertil Valliens skulpturer och glasbåtar för 10.000-tals kronor så stod jag utanför och fotade en rostig skulptur.
Ut i världen igen. Sätt GPS:en på Reijmyre glasbruk!
Efter att ha kört många mil ute i obygden så hittade vi glasbruket, men vi bestämde oss för att köra vidare mot övernattning. Det blir till att undersöka Reijmyre glasbruk en annan gång. Jag har väl aldrig sett så mycket djur som i dom östgötska skogarna. Det kändes som att vi var på djursafari istället för glasbruksjakt.
Det fanns massor med glasbruksorter som vi inte åkte in till, utan bara såg passera som namn på vägskyltar. Ekenäs, Björkshult, Skruv, Rosdala, Åseda, Målerås, Johansfors mm. Men det här var ju en spontan resa som vi begav oss ut på. Det fick bli som det blev. Vi struntade till och med i loppisskyltarna.
Det var hur som helst roligt att susa runt i Smålands skogar eftersom jag inte besökt glasriket sedan jag var barn. Jag fastnade för Orrefors område och sörjer fortfarande att museet var stängt. Det kommer det inte vara nästa gång jag är där.
Foto © AL
