Hittade den här söta damen på dagens loppis. Jag förmodar att det är blommor man ska sticka ner i huvudet på henne och inte ett ljus. Hon är importerad, men jag vet inte varifrån. Det jag vet är att import-stämpeln byttes ut 1950, så hon har ändå några år på nacken.
Det ser ut som att hon har en djup spricka i huvudet, men det är bara en hårfin linje som går i glasyren. Jag tror att hon haft haft örhängen en gång i tiden och jag funderar på att sätta dit ringar.
Hur som, jag gillade figuren direkt och nu står hon placerad i köket. Ännu en udda 5-kronors-varelse som får plats i mitt hem. Nu står hon mellan min favorithäst och Fru Pepper.
Askfatet är Scania-varianten av Stig Lindbergs askfat från Gustavsberg. Farfar hade lastbilsåkeri och förmodligen har han fått det som reklam.
(Och nej, tavellisten är inte böjd, det är kamerans vidvinkeln som förvränger perspektivet en smula).
Hästen är ett kapitel för sig. Det är en gammal sparbössa som har stått i sommarstugan ett bra tag (från början stod den hemma hos farmor). Nu har den vackra hästen fått komma med mig hem eftersom jag alltid varit så förtjust i den. Den tillhör barndomen.
Edit: Underbart! Bloggaren 50-talskeramik har berättat för mig att hästen är en Rörstrandare. Det visste jag inte. Den har inte kvar någon etikett och ingen stämpel undertill. Jag är så glad för informationen.
Och enligt ännu nyare info (tack Pernilla) kan det vara Gun Von Wittrock som formgivit hästen. Ett namn jag inte hört talas om innan. Intressant.
Foto © AL
Det ser ut som att hon har en djup spricka i huvudet, men det är bara en hårfin linje som går i glasyren. Jag tror att hon haft haft örhängen en gång i tiden och jag funderar på att sätta dit ringar.
Hur som, jag gillade figuren direkt och nu står hon placerad i köket. Ännu en udda 5-kronors-varelse som får plats i mitt hem. Nu står hon mellan min favorithäst och Fru Pepper.
Askfatet är Scania-varianten av Stig Lindbergs askfat från Gustavsberg. Farfar hade lastbilsåkeri och förmodligen har han fått det som reklam.
(Och nej, tavellisten är inte böjd, det är kamerans vidvinkeln som förvränger perspektivet en smula).
Hästen är ett kapitel för sig. Det är en gammal sparbössa som har stått i sommarstugan ett bra tag (från början stod den hemma hos farmor). Nu har den vackra hästen fått komma med mig hem eftersom jag alltid varit så förtjust i den. Den tillhör barndomen.
Edit: Underbart! Bloggaren 50-talskeramik har berättat för mig att hästen är en Rörstrandare. Det visste jag inte. Den har inte kvar någon etikett och ingen stämpel undertill. Jag är så glad för informationen.
Och enligt ännu nyare info (tack Pernilla) kan det vara Gun Von Wittrock som formgivit hästen. Ett namn jag inte hört talas om innan. Intressant.
Foto © AL
