En vinbärsburk att fylla

Det här vädret (det regnar idag) gör verkligen ingen inspirerad. I alla fall inte mig. Det är då man önskar att det skulle finnas någon supertrevlig loppis att gå till. Istället blir det till att stöka runt i hemmet och försöke ordna upp i röran.

Dagens fyndvisning blir en 'Pomona'-burk från Arabia. Om jag förstått saken rätt så är burken formgiven av Ulla Procopé, medans vinbärsmönstret är gjort av Esteri Tomula. Stämpeln 3-71 förmodar jag betyder mars 1971. Ett riktigt bra fynd. Är det nu man borde prova på att göra vinbärsmarmelad så man kan fylla burken?

Foto © AL

En plastmatta - Ett minne

En liten plastmatta från 50-talet. Den är inte bara fin och användbar, utan även ett minne från den tystlåtna grannen Herr N. När han äntligen blev fri från sin gapiga fru, så gick han och dog. Bara så där. Så fruktansvärt snopet. Må han få vila i fred nu.

Foto © AL

Nyputsat cigarettetui

Så roligt det är att putsa silver!
Speciellt när saken man putsat har varit kolsvart av skit. Det här cigarettetuiet fick jag för över 15 år sedan och jag har alltid antagit att den har varit gjort av någon skrotmetall eftersom den var så svart. Ädla metaller brukar ha ett blänk i sig även om det är smutsigt. Missförstå mig inte, jag gillade etuiet även om det såg ut som skrot. Jag gillar saker som ser ut som att dom varit med ett tag.
Av en slump så provade jag putsa etuiet eftersom jag gillar att putsa saker. Och swisch swosch, plötsligt låg där en skinande sak med en nysilverstämpeln Prima ALP Import. Surprise! Jag är fortfarande förvånad. Jag fick till och med insidan ren, och det var inte picknick ska jag säga er. Hädanefter putsat jag allt som kommer i min väg.

Foto © AL

Porslin från Bavaria

Hittade bilder från juni som aldrig blivit insatta. Förmodligen för att jag glömde ta en bild på fyndet framifrån. Men jag tror nog ni förstår vad det är ändå. Den här karotten är ett av syrrans fynd och ingår i en serie från tyska Z & Co i Tirschenreuth, Bavaria. Jag har försökt att googla efter formgivarinformation, men jag har inte kommit så långt i mina sökerier. Antar att Flammen och Feuerfest har nått att göra med att karotten är värmetålig.

 

Sedan tidigare har syrran både kaffekanna, sockerskål och gräddsnipa. Rent logiskt borde det alltså finnas andra saker i serien, som ex mattallrikar, kaffekoppar och -fat. Vi får väl se om hon någon gång hittar mer av porslinet.

Foto © AL

Svart ljusstake

Mina svarta glasvaser har adopterat en ljusstake. Även denna gjord i svart glas. Som vanligt gissar jag 30-talet och Åfors på allt svart glas med ränder i rött och silver. Någon som sitter på information?  Ljusstaken åkte direkt upp på "snygghyllan" i köket.

Edit: Jag har även fått förslaget Johansfors glasbruk och jag tror faktiskt på det tipset med tanke på min svarta vas med ränder.

Foto © AL

Utökning av Sunflower-samlingen

Jag anar att det finns lika många som gillar Göran Wärffs ljushållare/-stake/-lykta 'Sunflower' som det finns dom som ogillar den. Det är väl därför man fortfarande hittar lyktan för 5 och 10 kr/st. Dom har inte hamnat i överpristräsket än.
Om ni tillhör tvivlarna, prova att tända ett ljus i en lykta och se hur otroligt vackert det skimrar. Själv tillhör jag inte den tvivlande skaran.  Jag är frälst sedan länge. Att jag gillar 'Sunflower'  beror mycket på att jag är uppvuxen med dessa lyktor.

Den sista tiden så har samling utöktas med två små på 6,5 cm (nr 97121), en mellanstora på 9 cm (nr 97127) och en bärnstensfärgad på 10 cm (nr ?). I min samling finns även flera på 13 cm (nr 97128) och 18 cm (nr 97129). Dom bärnstensfärgade lyktan ser man sällan och jag var riktigt nöjd när jag hittade den. Riktigt nöjd.
Det jag nu skulle vilja hitta är en 'Sunflower'  på 28,5 cm. Och jajamen, lyktan finns i den höjden, men hittills har jag bara sett den på bild och inte i verkligheten.

Edit: Efter fotograferingen dök ytterligare en 9-centimetare upp.

Foto © AL

Lockande färg

I somras följde Erik Höglunds lilla glas med mig hem från en loppis, även fast jag från början inte hade tänkt det. Men färgen lockade och pockade. Och priset var rätt. Det fanns inga andra alternativ än att bära med sig den.
Jag tror Boda glasbruk skulle kalla glaset för bägare, men förmodligen används den mer som ljuslykta, även fast botten inte är slät (inte i mitt glas i alla fall).

Foto © AL

Kaffetåren det bästa är

Tror ni den här ska åka med mig hem? Jo, tänk för att den ska det. Den ska jag ha som dekoration i mitt kök och även använda som pannlappshängare.

Fast det blir knappast dom här pannlapparna som kommer att hänga där. Dom är för stora. Jag hade nog mer tänkt mig några av dom gamla, virkade pannlapparna, dom som är för små för att användas men fina att titta på.

Foto © AL

Burkar till köket

Eller burkar att ha knappar i. Eller gem. Eller tops. Eller hårklämmor. Eller enkronor. Eller annat småkrafs som har en tendens att sväva omkring både i lägenheten och ateljén. Alltid kommer burkarna till någon användning.

Foto © AL

Strykjärnshållare

Det är inte så konstigt att mamma tänkte på mig när hon såg den här strykjärnshållaren. Förutom att den är producerad i Västerbotten av G. Nordahl, så är det ju precis vad en sömmerska med "smak för allt som är retro" behöver i sin arbetslokal.
Fast jag undrar om något av mina moderna strykjärn passar in i 50-talsformen. Jag får helt enkelt köpa ett gammalt strykjärn (med svartvitmönstrad tygsladd) och hänga upp allting på väggen. Inte för att jag behöver ännu ett strykjärn, utan mer som en installation.

Om någon undrar om dom medföljande skruvarna var kvar, så är svaret nej.

Foto © AL

Orange ficklampa

På tal om plast. Den här ficklampan från Balloon hittade jag på en loppis förra veckan. Den ska få komma med mig hem båda för att designen är snygg och för att jag behöver en ficklampa i köket. Det jag tycker är intressant med plast är att det är design som har nått ut till alla hem, oavsett hur fattig eller rik man var. Det spelade ingen roll om man var fabriksjobbare eller fabriksägare, alla köpte samma praktiska plastsaker.

Plast är rätt demokratisk när man tänker efter, men även en stor hälso- och miljöbov. Ur ekologisk synpunkt är jag plastmotståndare och försöker verkligen att inte köpa nya saker i plast. Det är då det är så bra med loppis. Både för miljön, det estetiska, plånboken och så givetvis för jakten. Jag föredrar att jaga fynd, inte älg.
Köper jag plast så är det för att det inte finns något annat alternativ, som tex tandborsten. Eftersom jag inte har några ambitioner att sitta och tälja träpinnar och binda borst till egenproducerade tandborstar eller, gud bevars vad äckligt, köpa en begagnad, så måste även jag gå till affärn och köpa plast.

Foto © AL

Kända och okända citruspressar

I sommar har jag gått från 0 citruspressar till 2 citruspressar. Väldigt fina båda två. Först ut kommer den mer kända 'Duett', formgiven av Carl-Arne Breger för Gustavsberg. Jag förstår varför MoMA (Museum Of Modern Art) i New York har tagit in 'Duett' i sin samling som exempel på god design. Den orangea färgen får 10 poäng av 10 möjliga. 

Den andra citruspressen, 'Huberth' från Hammarplast, lever ett mer tillbakadraget liv och har inte fått tillträde till New Yorks kulturella finrum. Formgivaren är Huberth Nilsson och årtiondet är 1960-tal. Hos Kerstin kan ni även se den gula bunken Huberth. Fiiiiin. Den tänker jag definitivt hålla utkik efter.
Och som sagt var, jag har inte plastboken med mig här i norr, så jag får återkomma om det finns mer information att tillgå.

Foto © AL

Carmen vill också vara med

- "Men jag då?" sa 'Carmen' och ville vara med i det förra inlägget med Rörstrandare. Men 'Carmen' får ett eget inlägg istället, eftersom jag tycker att den här serien är väldigt fin. Formgiven av Carl-Harry Stålhane och producerad på Rörstrands porslinsfabrik mellan 1971-77. Väldigt enkel dekor. Det känns som att Stig Lindbergs slängde ett getöga på 'Carmen' och blev inspirerad att göra 'Arena' som kom 1973.

Foto © AL

Lite mer Rörstrand i köksskåpet

Om man inte tycker att Gefle eller Gustavsberg med guldfärg duger att äta på, då får man ta Rörstrand istället. Kanske en 'Bimbo'-assiett? Jååå tack. I mitt hem och köksskåp är alla 'Bimbos' välkomna (ja, till och med dom mänskliga).

Sedan hittade jag en djuptallrik med okänd dekor och endast ett nummer stämplat på undersidan. Även den hamnar i min samling. En 50-talare kan jag tänka mig.

Och så en liten lockask som både är dekor- och namnlös. Nr 591 = Första halvåret 1959. Väldigt användbar. Passar till många serviser. Hej och välkomna alla Rörstrandare.

Foto © AL

Porslin från Gefle

Andra saker man kan äta på och i, förutom Stigs guldiga hästfat, är porslin från Gefle. Först ut en liten skål från serien 'Elfa' och är modell O. Jag hittar absolut ingen information om den här serien, men jag är nog inte fel ute om jag gissar 30-talet. Jag älskar denna lilla skål och ska leta efter fler delar i serien.

Och sedan blev det 2 djuptallrikar från Kjell Blombergs serie 'Pigg'. Den här serien har ett mönster som jag tycker är lite "njaha", dvs den duger, det är en okej 50-talsdekor, men inget mer. Däremot är den utmärkt som vardagsporslin.

Foto © AL

KF:s jubileumstallrik

Okej, det här tallriken var jag först tveksam till att köpa. Men så tänkte jag; för 8 kronor kan jag äta på en Stig Lindberg-tallrik med gulddekor. Och det är det väl värt? Jag menar, jag gillar illustrationer. Och KF. Och hästar (även om jag aldrig varit en hästtjej). Och Stig gillar jag ju. Och guld. Så blev det då bestämt att jag skulle köpa tallriken.

Foto © AL