Lockande färg

I somras följde Erik Höglunds lilla glas med mig hem från en loppis, även fast jag från början inte hade tänkt det. Men färgen lockade och pockade. Och priset var rätt. Det fanns inga andra alternativ än att bära med sig den.
Jag tror Boda glasbruk skulle kalla glaset för bägare, men förmodligen används den mer som ljuslykta, även fast botten inte är slät (inte i mitt glas i alla fall).

Foto © AL

Kaffetåren det bästa är

Tror ni den här ska åka med mig hem? Jo, tänk för att den ska det. Den ska jag ha som dekoration i mitt kök och även använda som pannlappshängare.

Fast det blir knappast dom här pannlapparna som kommer att hänga där. Dom är för stora. Jag hade nog mer tänkt mig några av dom gamla, virkade pannlapparna, dom som är för små för att användas men fina att titta på.

Foto © AL

Burkar till köket

Eller burkar att ha knappar i. Eller gem. Eller tops. Eller hårklämmor. Eller enkronor. Eller annat småkrafs som har en tendens att sväva omkring både i lägenheten och ateljén. Alltid kommer burkarna till någon användning.

Foto © AL

Strykjärnshållare

Det är inte så konstigt att mamma tänkte på mig när hon såg den här strykjärnshållaren. Förutom att den är producerad i Västerbotten av G. Nordahl, så är det ju precis vad en sömmerska med "smak för allt som är retro" behöver i sin arbetslokal.
Fast jag undrar om något av mina moderna strykjärn passar in i 50-talsformen. Jag får helt enkelt köpa ett gammalt strykjärn (med svartvitmönstrad tygsladd) och hänga upp allting på väggen. Inte för att jag behöver ännu ett strykjärn, utan mer som en installation.

Om någon undrar om dom medföljande skruvarna var kvar, så är svaret nej.

Foto © AL

Orange ficklampa

På tal om plast. Den här ficklampan från Balloon hittade jag på en loppis förra veckan. Den ska få komma med mig hem båda för att designen är snygg och för att jag behöver en ficklampa i köket. Det jag tycker är intressant med plast är att det är design som har nått ut till alla hem, oavsett hur fattig eller rik man var. Det spelade ingen roll om man var fabriksjobbare eller fabriksägare, alla köpte samma praktiska plastsaker.

Plast är rätt demokratisk när man tänker efter, men även en stor hälso- och miljöbov. Ur ekologisk synpunkt är jag plastmotståndare och försöker verkligen att inte köpa nya saker i plast. Det är då det är så bra med loppis. Både för miljön, det estetiska, plånboken och så givetvis för jakten. Jag föredrar att jaga fynd, inte älg.
Köper jag plast så är det för att det inte finns något annat alternativ, som tex tandborsten. Eftersom jag inte har några ambitioner att sitta och tälja träpinnar och binda borst till egenproducerade tandborstar eller, gud bevars vad äckligt, köpa en begagnad, så måste även jag gå till affärn och köpa plast.

Foto © AL

Kända och okända citruspressar

I sommar har jag gått från 0 citruspressar till 2 citruspressar. Väldigt fina båda två. Först ut kommer den mer kända 'Duett', formgiven av Carl-Arne Breger för Gustavsberg. Jag förstår varför MoMA (Museum Of Modern Art) i New York har tagit in 'Duett' i sin samling som exempel på god design. Den orangea färgen får 10 poäng av 10 möjliga. 

Den andra citruspressen, 'Huberth' från Hammarplast, lever ett mer tillbakadraget liv och har inte fått tillträde till New Yorks kulturella finrum. Formgivaren är Huberth Nilsson och årtiondet är 1960-tal. Hos Kerstin kan ni även se den gula bunken Huberth. Fiiiiin. Den tänker jag definitivt hålla utkik efter.
Och som sagt var, jag har inte plastboken med mig här i norr, så jag får återkomma om det finns mer information att tillgå.

Foto © AL

Carmen vill också vara med

- "Men jag då?" sa 'Carmen' och ville vara med i det förra inlägget med Rörstrandare. Men 'Carmen' får ett eget inlägg istället, eftersom jag tycker att den här serien är väldigt fin. Formgiven av Carl-Harry Stålhane och producerad på Rörstrands porslinsfabrik mellan 1971-77. Väldigt enkel dekor. Det känns som att Stig Lindbergs slängde ett getöga på 'Carmen' och blev inspirerad att göra 'Arena' som kom 1973.

Foto © AL

Lite mer Rörstrand i köksskåpet

Om man inte tycker att Gefle eller Gustavsberg med guldfärg duger att äta på, då får man ta Rörstrand istället. Kanske en 'Bimbo'-assiett? Jååå tack. I mitt hem och köksskåp är alla 'Bimbos' välkomna (ja, till och med dom mänskliga).

Sedan hittade jag en djuptallrik med okänd dekor och endast ett nummer stämplat på undersidan. Även den hamnar i min samling. En 50-talare kan jag tänka mig.

Och så en liten lockask som både är dekor- och namnlös. Nr 591 = Första halvåret 1959. Väldigt användbar. Passar till många serviser. Hej och välkomna alla Rörstrandare.

Foto © AL

Porslin från Gefle

Andra saker man kan äta på och i, förutom Stigs guldiga hästfat, är porslin från Gefle. Först ut en liten skål från serien 'Elfa' och är modell O. Jag hittar absolut ingen information om den här serien, men jag är nog inte fel ute om jag gissar 30-talet. Jag älskar denna lilla skål och ska leta efter fler delar i serien.

Och sedan blev det 2 djuptallrikar från Kjell Blombergs serie 'Pigg'. Den här serien har ett mönster som jag tycker är lite "njaha", dvs den duger, det är en okej 50-talsdekor, men inget mer. Däremot är den utmärkt som vardagsporslin.

Foto © AL

KF:s jubileumstallrik

Okej, det här tallriken var jag först tveksam till att köpa. Men så tänkte jag; för 8 kronor kan jag äta på en Stig Lindberg-tallrik med gulddekor. Och det är det väl värt? Jag menar, jag gillar illustrationer. Och KF. Och hästar (även om jag aldrig varit en hästtjej). Och Stig gillar jag ju. Och guld. Så blev det då bestämt att jag skulle köpa tallriken.

Foto © AL