Räddade gardiner och kvarlämnad lampa

Ny vecka. Igen. Tiden går fort när det börjar bli varmt, grönt och soligt. Nu kommer en period då det inte kommer några teman alls eftersom jag inte kommer vara hemma så mycket. Förmodligen kommer det istället bli spontana inlägg om loppisutflykter eller annat som dyker upp i min väg. Vi får se vad som händer.

Förra veckan bytte jag mina köksgardiner. Jag spred ut dom gardiner som jag kände mest för och velade i några dagar. Jag valde ett par och ångrade mig nästa dag. Ibland är det ett minus att ha för mycket att välja mellan.

Till slut segrade Almedahls gardiner Sommarmiddag av Aune Laukkanen. Dom här gardinerna var på väg ner i en sopsäck när min mamma räddade dom eftersom hon tänkte att jag skulle gilla dom. Och det hade hon rätt i. Tänk att folk fortfarande slänger saker istället för skänka bort. Det är för mig en gåta. Hänger dom inte med eller?

Min guldiga lampa är ett annat fynd. Den är designad av Carl Thore, dvs arkiteten Sigurd Lindkvist. Den låg kvar på en hylla i svalen (hörnskafferiet) när jag flyttade in. Vilket var tur för mig eftersom jag satte sönder min älskade trattlampa i samma veva.

Den här lampan får duga medans jag letar efter en "den ultimata". Det gör ju inte ont i ögonen att se på den, men den är inte helt perfekt. Jag vill gärna hitta mig en stor trattformad lampa igen. Eller en Bumling (man får ju inte var för kräsen...)

Foto © AL

Veckans sista snipa

Den senaste snipan i samlingen är en Reffla, en serie som Arthur Percy formgav under sin tid på Gullaskruf glasbruk. Har tyvärr ingen sockerskål, men det kommer säkert att dyka upp någon gång i framtiden. Nu tar jag helg och återkommer nästa vecka med ett nytt tema.

Foto © AL

Randiga kannor

En av mina favoritkannor har fått en kompis. Den rödrandiga snipan som rymmer 3 dl har får sällskap av en blårandig kanna på 7 dl. Båda är stämplade Made in Czechoslovakia. Har även sett varianter med rutig dekor som jag gärna skulle ha i min samling.

Det vore intressant att lära sig mer om tjeckiskt porslin. Eller så inte... Det verkar vara rörigt med alla fabriker, importörer, statstillhörigheter och ockupationer. Jag nöjer mig med att veta att porslin som stämplats med "Made in" är tillverkad i den västra delen av det forna Tjeckoslovakien.

Foto © AL

Snipa modell TF

Då byter vi färg till mörkblått. Den här snipan kommer från Gefle och är i modell TF. Tyvärr så är finns det ingen stämpel undertill, mer än djupstämpeln, men det känns som att glasyren är 'Azur'. Jag tycker den är jättesnygg både i modellen och i färgen. Skulle gissa på Berit Ternell som formgivare (stod inget i boken).

 

Foto © AL

Duka med mej

Ännu en gul kanna, denna gång en lite större modell att använda till såser.
Serien heter 'Duka med mej' och tillverkades av Rörstrands porslinsfabrik under märket Lidabruk. Den här serien gjordes för Åhlén & Holm på 1950-talet. Serien finns även i blått och då heter den 'Bermuda'.

"Fantisera, kombinera och variera med vår nya kombinationsservis "DUKA MED MEJ". Vitt gods med grått eller solgult band varieras med eldfasta karotter i solgult. Ni anpassar smidigt servisens storlekar efter Ert hushålls behov. En glad servis med moderna linjer efter tidens krav på praktiskt och vackert nyttoporslin. Specialtillverkad av Rörstrand för Åhlén & Holms räkning."

- Ur Åhlén & Holms katalog, 1955-56 (Informationen hämtad från PES).

Foto © AL

Ny vecka, nytt tema

En annan sak som är rolig att samla på är snipor och sockerskålar, så därför tänkte jag göra det till veckans tema. Den gula färgen från förra veckan får hänga kvar någon dag till (det är ju trots allt påsk även idag).

Jag börjar ha några stycken kannor och skålar nu, både i porslin och glas. Jag vet inte vem som tillverkat den här snipan, men jag har i alla fall ringat in Tjeckoslovakien som ursprungsland. Skulle jag gissa årtionde så skulle det vara 1920-30-talet.

Foto © AL

Gulblommigt

Foto © AL

Tysk äggklocka

Tog ett litet tag innan jag kunde tyda myrskriften på äggklockan, men sedan såg jag att det stod Junghans och Made in Germany. Jag kan inget om klockvärlden, med det verkar som att Junghans är ett välkänt företag som funnits i 150 år typ. 

Jag har satt sönder x antal nya äggklockor under mina år, men den här verkar vara oförstörbar. Precis som många andra äldre saker. Dom var byggda för att hålla länge. Sånt gillar jag. Kvalitet. Ett ord som nästan är utrotningshotat nuförtiden.

 

En gul form

Köpte den här ugnsformen/-fatet för att den kommer passa bra ihop med mina Gefyr-delar även fast den inte tillhör serien. Tyvärr så finns det inga stämplar men jag är rätt säker på att den är från Gefle och är modell AB. Det ser ut som Blå Flint fast den är gul.

Foto © AL

En gul Gefyr

Den sjätte delen av min Gefyr-samling är en gul ugnsform.

Jag tycker att det är en rolig serie att samla på eftersom  delarna går att hitta i perfekt skick för en billig peng. Jag är speciellt förtjust i den lilla blå krustadformen. Frågan är om jag någonsin kommer att hitta delar i dom andra färgerna, ex ljusblått.

Foto © AL

Den närmsta tiden går i gult

Jag tror jag fortsätter på det gula temat eftersom den närmsta tiden kommer att vara fylld av både hockeymatcher och påskfirande. Det är väl lika bra vi startar med lite kaffe om man ska överleva den här dagen. Bibi Breger har formgivit Lotus gul och jag har både den gula och grå varianten av dekoren på diverse föremål.

Tillsammans med Rörstrands Tebe så är det här mitt vardagsporslin och ibland blir jag lite leds dessa dekorer, vilket ju beror på att jag ser dom varje dag. Samtidigt så behöver jag inte vara rädd för att dom går sönder eftersom dom är just vardagsvara för mig. Men jag tror ska rotera lite bland porslinet så jag får se något annat mönster.

Foto © AL

Tigerränder och taggtråd

Ikväll börjar äntligen hockeyfinalen och allt i Skellefteå färgas i svart och gult, allt från påskris till kläder. Så även dagens inlägg.

Idag åker skålen från Gustavsberg fram, den gul- och svartbrunrandiga med dekornamnet Tiger. Passar utmärkt till snacksen när man sitter och hejar på Sveriges bästa lag (eller Sveriges bästa AIK om ni så vill) som har tigerränder på tröjan. Nog tjatat om det.

Den här skålen och dekoren finns det ingen information om. Inte där jag har kollat i alla fall. Inga årtal, ingen stämpel som passar till hundra procent och det verkar bara finnas skålar. Men snygg är den. Och det duger för mig.

Och så sjunger vi alla med nu.

"Det finns ett lag i Sverige, vi heter AIK, vi kommer från Skellefte, de kan ni lita på!"

Amen.

Foto © AL

Grande Finale - Edvin Ollers

Phew! Den blå veckan är över. Det känns som att jag har spammat er när det har blivit så här många inlägg. Nästa vecka blir det lite lugnare. Så är det då alltså Grande Finale (i skojabranchen, var jag på väg att skriva). Den som får avsluta denna blå vecka är ingen mindre än Edvin Ollers, en av dom stora formgivarna i mina ögon. Det är inte svårt att gilla Ollers skapelser.

Edvin Ollers var lite av en formgivarvagabond och jobbade under perioder vid Uppsala Ekeby, S:t Eriks lervarufabrik, Kosta, Reijmyre, Limmareds, Elme, Alsterfors, Åfors, Ekenäs och Flygsfors glasbruk. Han gjorde även fina saker i tenn och silver. På Bay Åkerbloms sida kan ni läse mer om Edvin Ollers.

Till min stora lycka så hittade jag en egen Edvin Ollers för ett tag sedan. Ögonen höll nästan på att ploppa ur skallen när jag såg vasen (eller är det en karaff kanske) på en liten loppis i Norrbotten. Jösses tänkte jag, nu har dom säkert dragit till med ett huvva-pris. Men nä, 35 spänn och den var min. Hurra! Mamma som stod bredvid mig tyckte inte att den var värd 35 kr och skulle aldrig ha köpt den. Tur att vi alla har olika smak...

Den här vasen, som är ca 35 cm hög, är en av de modeller som Edvin Ollers formgav 1917-18. Glasen blev en succé när dom visades upp på uställningen "Vackrare Vardags Vara" på Liljevalch i Stockholm. Ollers tanke var att det skulle vara lite bubbligt och orent för att likna äldre glas från 1700-talet. Något som glasblåsarna förmodligen förfasade sig över. Och även ägarna på Kosta eftersom han fick sparken. Glasen gjordes även på 30-talet när Edvin kom tillbaka till Kosta glasbruk, men då har glaset nästan inga bubblor.

Foto © AL

En blå gåta

Dagens inlägg handlar inte om något som jag fyndat senaste tiden, utan om en vas som jag inte vet någonting om. I våran sommarstuga så har vi en samling med blått glas och där har den här vasen stått i några år. Varje sommar står jag och kollar på vasen och funderar vem som kan ha tillverkat den. 

Själv tänker jag på Finland (vilket jag alltid gör känns det som), men det kan ju lika gärna vara nått annat land eller helt enkelt en modern vas. Någon som vet?

Foto © AL

Nykomling i Åseda-samlingen

Det finns en serie bland Åsedas vaser som jag gillar extra mycket, dom blå med färgad fot formgivna av Bo Borgström. Just nu har jag fyra varianter, två rödfotadet och två grönfotade. Det senaste tillskottet i serien är en skål/vas. Dom andra vaserna kan ni kolla in HÄR.

Det är sällan jag ser dessa vaser och då har dom oftast en hysterisk prislapp påklistrad. Och som ni alla vet vid det här laget, så är det ju jakten och fyndnivån som intresserar mig och syrran, inte att köpa dyrt. Dessutom så hänger jag inte lika ofta på loppisar eftersom utbudet här i stan börjar bli minst sagt magert. Mina bästa fynd dom senaste åren har jag gjort utsocknes (dvs Norrbotten och Västergötland).

Foto © AL

En blå Gefyr

Sakta med säkert utökar jag min Gefyr-samling. Senaste inköpet hamnar i den blå delen av samlingen, en krustadform för 2 spänn. Krustader lär jag nog aldrig göra, däremot är den ju utmärkt till andra saker. Jag börjar verkligen gilla Gefyr, inte bara för det praktiska, utan även för designen. Bra jobbat Stickan.
Nästa veckan kommer den gula delen av samlingen att ploppa upp i bloggen.

Foto © AL

En äkta dansk

Min förmodade italienare (Edit: Som med all sannorlikhet är dansk även den) har fått sällskap av en äkta dansk. En Gulvvase från Kastrup Holmegaard Glasværk (1965-1980), formgiven av Otto Brauer redan i slutet av 50-talet, då som genomskinlig, och producerades ända till 1980. Min version av vasen är ca 26 cm hög (den minsta förmodar jag) och producerades efter 1965. På sidan Danich Glassworks Resource Museum kan ni hitta mer info.

Hittade vasen för en billig peng hos en antikhandlare (jag vet, det låter helt otroligt, men det är sant!) Av någon anledning så tyckte inte handlare att den var så intressant, även fast etiketten var kvar och flaskan var hel. Tyvärr så råkade jag diska flaskan för länge så etiketten började skrynkla sig, precis som huden när man ligger för länge i badet. 

Que sera, som Doris Day skulle sjunga. Det som har hänt kan man inte göra nått åt.

Så nu står dom där, sida vid sida, syskonen Äkta och Kopia. Jag har fortfarande inte lyckats ta reda på vem som gjort den stora vasen. Jag tror den är italiensk, men det är inte Empoli i alla fall, för deras flaska ser annorlunda ut. 

Det är som att det här är en riktigt Gulvvase till formen, men färgen är för ljus. Även måtten stämmer, 30,5 cm hög. Jag forskar vidare.

Edit: Efter en diskussion med insatta människor så har vi konstaterat att min italienare nog är dansk trots allt. Trots den ljusa färgen och glasproppen med "snopp". Tills jag blir motbevisad så får jag anta att jag nu har två Holmegaardare. Det tackar man för.

Foto © AL

Gammal och sliten

Min lilla Prunus är gammal och sliten, med en spricka längs sidan (vilket jag upptäckte nyligen). Obrukbar för vätska med andra ord. Men fatet och sockerskålen är i bra skick tack och lov. Jahapp, då är det väl bara att börja jakten på en ny kopp. Till fyndpris givetvis. Något annat är inte att tänka på, annars blir det ju ingen utmaning. 

 

Foto © AL

M som i Mannerheim

Jag tror vi fortsätter på det blå temat hela veckan.
Vi börjar med fat M9 från Gefle. Formgivaren är Lillemor Mannerheim och årtalen 1955-57. Det här fatet ingår i en serie med flera olika fat, skålar och vaser, och finns i olika glasyrer. Även om den blå glasyren inte är min favorit så köpte jag fatet eftersom det var både ett fynd och för att det enligt mig är Lillemors finaste serie. 

Helst skulle jag vilja ha saker i den gröna glasyren. Så är det någon som vill byta en blå M9:a och mot en grön så är det bara att höra av sig.

Foto © AL

Blåblommigt + ett äppligt

Upptäckte hur mycket bilder jag hade i datorn som jag inte gjort inlägg av... Men skäms på mig lata människa! Jaja, det är ju lätt att vara efterklok.

Men då är det väl bara att rulla i gång nu då. Vi börjar med tema blått och blommigt. 1 gardintyg, 2 frottéer och 3 klänningstyger. Lovelyyy blå blommor (och ett äppligt upptäckte jag lite senare).

Foto © AL