En pytteliten katt

Har återigen hittat en liten varelse till min samling av udda prydnadssaker. Den här porslinskatten är 3,5 cm hög och har några år på nacken att döma av slitaget. Jag tycker det ser ut som Disneys katt Figaro från filmen Pinocchio.

Foto © AL

Figaro And Cleo, en liten kortfilm från Disney 1943.

Blandade Rörstrandsfynd

Tänkte visa er lite Rörstrandsfynd som dykt upp i sommar.
Först ut kommer 6 stycken assietter ur Hertha Bengtsons serie Ceylon. Jag samlar inte på Ceylon, men för 10 kr/styck så kommer faten alltid till användning. Dom kommer passa fint ihop med mina vita Blå Eld-tallrikar. Det blir fint med olika reliefmönster ihop.





Och på tal om Hertha Bengtsons Blå Eld, så har jag nu hittat ett litet blått fat. Alla delar i den här serien är välkomna i mitt hem, oavsett om dom är små eller stora. Väntar fortfarande på att jag ska hitta en kopp för en billig peng.

Den här grisen känner nog väldigt många igen, Marianne Westmans ströare från Rörstrands serie 'Picknick'. Min lilla stackars gris har en skada på foten och själv korken som ska hålla inne saltet ligger i hens mage. Men den kostade bara några få kronor och fick då komma med mig hem som prydnad.

Foto © AL

Scheurich Keramik

En ny vas till min tyska samling. Tillverkare är Scheurich Keramik och modellnr 520-22.

Sedan tidigare har jag en vas i samma dekor men i annan modell, nr 522-16. Dom står nu tillsammans på hyllan ovanför köksbänken.



Foto © AL

Bertils Basuner

Jag har hittat 2 stora vinglas (eller goblet) från serien 'Basun'. Jag såg glasen på långt håll och tänkte att dom med all säkerhet var för högt prissatta, men jag gick ändå fram och frågade mannen med loppisbordet. En tia styck var svaret. Jag drog snabbt fram en tjuga och så tackade jag för mig. Jag nästan bockade och tog i hand, så glad var jag.

Året var 1963 när Bertil Vallien gjorde serien 'Basun (BV112)' för Boda Åfors. Vad jag har sett så finns det 4 storlekar av den här modellen och mina glas borde vara största storleken på 17,5 cm. Det finns även en karaff i serien i två storlekar. Serien gjordes även i klarglas och grönt, men jag tycker nog att den blå varianten är finast.
Jag kunde inte vara nöjdare över ett fynd. Det här är glas som jag vill ha mer av.

Foto © AL

Sticka från Elme

För första gången har jag fyndat några delar ur serien Sticka från Elme glasbruk. Först hittade jag 3 stycken lila skålar på fot. Jättefina tycker jag, även om dom petroblå delarna är snyggare. Sticka formgavs av Carl-Olof Borgarp någon gång på 1960-talet.
Efter Elmes konkurs 1970 togs en del formar över av Gränna glasbruk, därför kan man ibland hitta serien i andra färger och med Gränna-etikett.

Veckan efteråt införskaffades lila assietter. Jag visste inte ens att det fanns fat i den här serien. Possitivt överraskad med andra ord. Jag hittade 3 stycken fat men jag köpte bara 2 eftersom det ena fatet hade borta en flisa. Förvånad? Nä, inte precis. Varje gång jag ser trasigt porslin eller glas så får jag lust att ropa:
- "Men herregud Kupan-tanter! Släng för faaaaan trasiga saker!!!"

Kupan har varit tragiskt utrensad det sista halvåret, så jag antar att dom tar in vad som helst för att fylla upp hyllorna. Hyllvärmare som Retrolux kallade det. Alltid är det nån som köper det trasiga fatet (det låg då inte kvar när jag var förbi senast).

Foto © AL

Royal Kronas tulpan

Jag bytte bort en orange tulpan och fick en grön tillbaka. En riktig bra bytesaffär både för mig och LT som båda samlar på Bo Borgströmss tulpanlyktor från Royal Krona. Nu behöver jag hitta en gul och en i klarglas. Sedan ska jag hitta dubbletter, tripletter, kvadruplar, kvintuplar osv. Den här lyktan kan man aldrig ha tillräckligt många av.

Foto © AL

Trio från Rörstrand

Den här tingesten var för mig en helt okänd vas ur en helt okänd serie tills syrran hittade den åt mig på Erikshjälpen i Vänersborg. Vasen är stämplade Rörstrand och gjord av chamottelera. Chamotte är små korn av bränd lera som man blandar i obränd lera, vilket gör att keramiken får en gropig och lite ruffig yta. Jag kommer ihåg att man fick lite ont i händerna när man drejade med chamottelera.
Den här vasen kommer från en serie som heter Trio, men jag har inte absolut ingen aning om vem som är formgivaren. Hade jag inte sett stämpeln så hade jag först gissat på Drejargruppen. Jag förstår varför jag gillar den.
Förutom den här vasen, som har djupstämpeln 4, så har jag sett en skål ur samma serie som har djupstämpeln 2. Någon som vet något om andra delar? Man tycker ju att det borde finnas en del 1 och 3.

Nu drar bloggarna norrut för fiske och loppisjakt. Vi får väl se om jag äntligen hittar mig en ny kökslampa. Och vad än DN:s journalister än försöker tuta i er, så lyssna inte. Loppisen är INTE död. Det finns tusentals människor där ute som kan intyga det.

Foto © AL

En stilren Hugin

Oj, vad jag har saknat brödrost sedan jag tappade min i golvet. Jag bestämde mig rätt snabbt för att hitta en äldre modell när nu olyckan hade varit framme och den här veckan hittade jag äntligen vad jag sökte, en orange Hugin från 1970-talet. Stilren och superfräsch. Vilken tur att vi for förbi Myrorna, bara så där, utan att ha planerat det.
Det enda jag behövde göra var att fixa till sladden lite grann eftersom ytterhöljet torkat längst in. Skruv, knips (kom ihåg - jordad kabel längre än dom andra) kläm, böj och skruv så var det klart. Välkommen hem till mig brödrost.

Foto © AL

Luminarcs röda skålar

Jag rensar och städar, städar och rensar. Det tar aldrig slut. Men nu är det bestämt, innan jag lägger mig ikväll så ska hela lägenheten vara sorterad och välstädad. Mina vitmålade trägolv ska vara så blanka att man blir bländad. Nu får det vara slut med velandet över den rätta placeringen av hyllor, konst, speglar, lampor etc. Upp med sakerna! Gör't bara!

Jag försöker även komma ikapp när det gäller fyndvisningen på bloggen. Det finns fortfarande saker som är ofotade och det ligger även x antal färdigställda inlägg på kö i utkasten. Vilket i och för sig är bra om det blir loppistorka.

Idag så visar jag upp 6 röda coupeglas från franska Luminarc som jag köpte till mellansystern. Jag tyckte att den ensamma skålen som stod i hennes kökskåp behövde sällskap. Det är ju trots allt den perfekta pannacottaskålen och går dom sönder så hittar man lätt nya för småpengar.

Jag tror jag kastar in lite annat glas till syrran när jag ändå är i farten. Jag glodde lite i mina loppislådor och hittade två pannacottaskålar till, fem röda snapsglas av samma modell och en vas från Sea glasbruk. Dessutom så kom jag ihåg Melitta-kopparna eftersom hon behövde glaskupor. Lite småskrot helt enkelt.

Foto © AL

Lorry från Reijmyre

Jag fick nyligen 4 st fina vinglas, eller skumpaglas kanske, av en kompis. Ett rött, två ljusgråa och ett ljusblått glas. Glasen heter Lorry och kommer från Reijmyre glasbruk. Det ljusblå glaset är så tunt att jag knappt vågar dricka ur det. Det får stå längst in så jag inte stöter till det.
Lorry har producerats i ett antal färger förutom dom som jag har. Vad jag sett så finns dom även i grönt, turkosgrönblått, mörkare blått, ljust rosalila och klarglas. Ingen verkar veta vem som formgav glasen.

Edit:
Mysteriet med Lorry är löst. I gruppen Glas från Reijmyre på Facebook berättade sonen till Lennart Rosén hur det gick till. Restaurangen Lorensberg i Göteborg nyinvigdes i början på 50-talet och då ville ledningen ha en ny servis. Lennart Rosén utvecklade glasserien Lorry tillsammans med Lorensbergs källarmästare.
Lennart Rosén formgav även Mambo-glasen (som också dom var restaurangglas).

Foto © AL